If you arrived at this page by using a link or bookmark for anarcha.org, please update to this url and/or inform the referring page host of the update. Thanks!

How to use this site:
1. Browse through the alphabetical list of posts
2. Use the labels/tags to find pieces on specific topics.
3. Use the search feature for specific items of interest.
4. Browse through zines, books, and other printable items by using the PDF tag.
5. Check out the popular lists to see what others are reading.
6. For updates, bookmark this page and return often, follow, subscribe (by email or other- see below), or friend on facebook and/or tumblr.
7. Check out the other pages for more links, information, and ways to contribute.
8. Comment, and email me your own writings!

Article List

Friday, September 21, 2012

Feminism med fördröjning (1999)




Publicerad:
arkiverad
Feminism med fördröjning - Attityder till könspolitiska frågor i SAC 1970-1998 Anki Bengtsson, samtidshistoria, b-uppsats, vt 1999 Frågeställningar, hypoteser Perspektiv och förklaringsmodell, avgränsning, forskningsläge Källmaterial, disposition Bakgrund 1. Kvinnors representation och kvinnogrupper i SAC Det ideologiska arvet Kvinnorepresentation i SAC En framstående kvinna i SAC Syndikalistiska kvinnoförbundet Kvinnogrupper och kvinnokommittéer Kvinnokommittéernas verksamhet
2. Attityder till könspolitiska frågor och separata kvinnokommittéer
  • Diskussioner under kongresser
  • Debatt om kvinnokommittéer i SAC-kontakt 1983
  • Feminism och anti-sexism i principförklaringen
  • Anarkofeminister
  • Männens inställningar till könspolitiska frågor
3. Faktorer som kan ha inverkat på attityder till könspolitiska frågor
  • Osynliggörande
  • Tolkning av kvinnofrågor och feminism
  • Medelklassens inträde
  • Radikala socialistiska strömningar i samhället
  • Jämställdhetsåtgärder i det omgivande samhället
  • Generationsskifte
  • Stad och landsort
  • Central och lokal nivå
  • Sammanfattning och slutsatser
  • Käll- och litteraturförteckning

Feminism med fördröjning

- Attityder till könspolitiska frågor i SAC 1970-1998.

På Sveriges Arbetares Centralorganisations (SAC) kongress 1998 stadgades det att SAC är en feministisk och antisexistisk organisation.Stadgar och Principförklaring Syndikalisterna, SAC, 1998 Jag har undersökt vägen till en feministisk deklaration och har försökt att analysera ståndpunkter kring och förhållningssätt till könsrollsfrågor. Det material som ligger till grund för uppsatsen är främst kongressprotokoll under perioden 1972-1998,SACs kongressprotokoll 1998 är i dagsläget inte tryckt. Beslutsprotokoll finns i kompendieform på SACs expedition. SACs verksamhetsberättelser 1970-1997 samt avstämning med mötes-protokoll från Stockholms Lokala Samorganisation 1970-1998.Mötesprotokoll för LS Stockholm 1977-1985 var ej tillgängliga.

Frågeställningar

  1. Vilka faktorer inom och utom organisationen kan ha påverkat attityderna till könspolitiska frågor?
  2. Fanns det bland kvinnor i SAC olika attityder till könspolitiska frågor?

Hypoteser

A. Bärande faktorer för vägen till att stadga att kön likställs med klass i den syndikalistiska kampen skulle kunna vara:
  1. Könspolitisk- och jämlikhetsdebatt i samhället.
  2. Kvinnors alltmer radikala krav på uppmärksammande av könspolitiska maktstrukturer i SAC.
  3. Generationsskifte i organisationen.
B. Hinder för att diskutera könspolitiska frågor skulle kunna vara:
  1. Den socialistiska ideologin om den klasslösa människan har tolkats som att könsrollerna försvinner med automatik i ett socialistiskt samhälle. Klass har prioriterats före kön i SAC.
  2. Skillnader i kvinnors inställning till specifika kvinnofrågor och separata kvinnokommittér har sin grund i att kvinnor lägger olika betydelse i dessa begrepp. Denna hypotes hänsyftar till mitt aktörsperspektiv, dvs kvinnors eget agerande för att få till stånd en könspolitisk diskussion.

Perspektiv och förklaringsmodell

I min analysmodell är sambandet mellan kön, klass och politik viktig. Analysen har ett aktörsperspektiv och jag försöker belysa de syndikalistiska kvinnornas attityder vad gäller könspolitiska frågor. Jag har valt att koncentrera mig på den centrala nivån i SAC. Hur diskussioner i könspolitiska frågor har förts. Hur uppfattningen om specifika kvinnofrågor bemötts. Hur motioner angående Kvinnokommittéer, öppna endast för kvinnor, tagits emot av kvinnor. På det sättet försöker jag ringa in olika attityder till könspolitiska frågor och separata kvinnokommittéer hos framför allt kvinnor i SAC.
Min analys är inspirerad av historikern Christina Carlsson-Wetterbergs analys av den social-demokratiska kvinnorörelsen.Carlsson-Wetterberg, 1986
I den empiriska framställningen använder jag de feministiska teoribegrepp som är brukliga under den tidsperiod som jag återberättar, t ex könsroller, kvinnofrågor, könspolitiska frågor och feministiskt perspektiv. Begreppet genus kommer fram runt 1995. Jag kommer i mina kommentarer och slutsatser att använda begreppet könspolitiska frågor, och i det inkludera såväl särskilda kvinnofrågor som genusfrågor.

Avgränsning

En genusanalys utifrån maktstruktur i SAC ligger utanför denna analys. Den organisatoriska nivå jag koncentrerat min analys till är den centrala nivån. Analysen jämför inte kvinnoorganisering lokalt och centralt. Den innehåller inte heller någon omfattande genomgång eller utvärdering av kvinnokommittéernas verksamhet. Perioden 1970-1998 har jag valt utifrån dels att antalet kvinnor i SAC ökar på 1970-talet, dels med hänseende till 1970-talets kvinnokampsradikalisering i samhället. En komparativ studie i hur olika feministrörelser under perioden har inverkat på ställningstaganden och handlande inom SAC finns inte utrymme för i denna uppsats.

Forskningsläge

Det har skrivits en hel del om syndikalismen i Sverige under framför allt perioden 1910-1940. Till den vetenskapliga litteraturen hör Eva Blombergs avhandling Män i mörker (Stockholm,1995),Blomberg Eva: Män i mörker. Arbetsgivare, reformister och syndikalister. Politik och identitet i svensk gruvindustri 1910-1940, Stockholm 1995 Kristian Falks avhandling Från registerperiod till producentkooperation (Stockholm,1997) och Lennart K Perssons avhandling Syndikalism i Sverige 1903-1922 (Göteborg,1975). Det finns också B-uppsatser och C-uppsatser som behandlar kvinnors kollektiva och separata organisering i SAC Wallner Sabina: Kvinnor/syndikalister. B-uppsats, Stockholm, 1996 och det Syndikalistiska kvinnoförbundet.Walch Anna: Syndikalistiska kvinnoförbundet. C-uppsats, Stockholm, 1997 Därutöver har många engagerade personer skrivit om syndikalismens historia, som givits ut på SACs förlag Federativ.T ex Gröndahl: Äventyrens år, 1997 och Lagerström: Syndikalism, 1996

Källmaterial

Utgångspunkt för mitt arbete är SACs kongressprotokoll 1972-1997, beslutsprotokoll för 1998 års kongress och SACs verksamhetsberättelser 1970-1997. Kongressprotokollen är diskussionsprotokoll och på kongressen är alla Lokala Samorganisationer representerade med ombud. SACs verksamhetsberättelser bygger på insänt material från kommittéer, federationer och syndikat. För att stämma av beslut och diskussioner i kongressen har jag gått igenom mötesprotokoll för Stockholms Lokala Samorganisation. Debatten om kvinnofrågor som fördes i SAC-kontaktSAC-kontakt är SACs medlemstidning, från 1995 heter den Syndikalisten. 1983 ser jag också som väsentlig. För litteratur om syndikalism har jag valt Eva Blombergs avhandling Män i mörker (1995), SACs principförklaring och stadgar och SACs hemsida,www.sac.se litteratur om syndikalism utgiven av Federativs förlag och Arbetarhistoria: meddelande från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Disposition

Inledningsvis kommer jag att ge en kort bakgrund till syndikalism och SAC. Sen följer en redovisning av kvinnorepresentation i antal i SAC. För att försöka ge en förklaring till första frågeställningen redovisar jag kvinnors attityder till kvinnokommittéer i SAC. Den andra frågeställningen försöker jag ringa in i olika faktorer, som jag tolkar kan ha haft betydelse för och inverkat på attityder till könspolitiska frågor och feminism bland främst kvinnorna i SAC.

Bakgrund

Syndikalism utvecklades från praktik och organisation till en syndikalistisk teori.Bakgrundsteckningen bygger på: SACs verksamhetsberättelser 1970-1997, SACs hemsida www.sac.se, Nationalencyklopedin, Lagerström: Syndikalism (1996), Blomberg: Män i mörker (1995), Uisk (red): Syndikalism förr och nu (1981), Arbetarhistoria, 1980 :14-15 och 1998:87-88 Rötterna till syndikalismen betecknas som en syntes mellan marxism och anarkism. I likhet med marxismen har syndikalismen en materialistisk uppfattning. Syndikalismens betoning på både individ och kollektiv och förespråkande av den direkta handlingen har sin likhet i anarkismen.
Syndikalismen sätter den ekonomiska kampen före samhällsomvandling. Fackföreningen ska fungera som utgångspunkten för det frihetliga socialistiska samhället. Organisationsstrukturen är federalistisk, med ett starkt lokalt självstyre. Syndikalismen är utomparlamentarisk och arbetar inte partipolitiskt. Den avvisar den centralistiska statsmakten och alla former av centralism.
SAC bildades 1910 av oppositionella grupper inom LO, missnöjda LO-anslutna arbetare efter Storstrejken 1909 och ungsocialisterna (Socialistiska ungdomsförbundet). I 1998 års princip-förklaring står det: "Sveriges Arbetares Centralorganisation -- SAC är en syndikalistisk arbetarrörelse vars mål är att förverkliga den frihetliga socialismen. Under denna råder lika villkor för alla människor. Produktionsmedlen övergår i allas ägo och förvaltas av de arbetande. Därmed skapas förutsättningar för ett samhälle utan klasser och hierarkier. Av dessa skäl är SAC också en feministisk och anti-sexistisk organisation."Stadgar och Principförklaring i Syndikalisterna, SAC, 1998, punkt 1, s. 7
SAC är det administrativa organet för de Lokala Samorganisationerna (LS), som är självstyrande och organiserar alla yrkesgrupper lokalt. SAC sluter inte kollektivavtal, men de Lokala Samorganisationerna kan sluta korta lokala avtal.
SAC har en federalistisk organisationsstruktur, men också en dubbel uppbyggnad: en facklig del, bestående av syndikat och federationer, och en samhällelig del. SAC kan också betecknas som en proteströrelse. SAC hävdar sin betydelse i den kritiska samhällsdebatten, bl a genom en skarp kritik av diktaturrörelser, som t ex nazismen och stalinismen.
Kongressen eller referendum är beslutande organ för övergripande ideologiska och ekonomiska frågor. Mellan kongresserna, som hålls vart fjärde år, arbetar de verkställande organen Centralkommittén och Arbetsutskottet. Distrikten väljer Centralkommitténs leda-möter. Arbetsutskottets ledamöter väljs på kongressen. I verksamheten ingår också olika kommittéer, t ex internationella-, agitations-, kvinno-, antirasismkommittén, som arbetar självständigt men är underställda Arbetsutskottet/Centralkommittén.
Under SACs första trettio år var gruvarbetare, skogsarbetare, stenbrottsarbetare och anläggningsarbetare i stor dominans bland medlemmarna. I början 1970-talet var medlemsantalet störst i yrkesgrupperna byggnadsarbetare, metall- och verkstadsarbetare samt yrken inom transportområdet. I samtliga av dessa yrkesgrupper var huvuddelen män. Vid denna tid började även medlemmar i tjänstesektorernas yrken: social- och vård, Posten, hotell- och restaurang, media samt utbildningsområdet att öka i SACs medlemsskara. Idag är en kvinna i medelåldern som arbetar i den offentliga sektorn den typiska medlemmen i SAC.Blomberg, 1995, s. 365
Genomströmning har alltid varit stor i SAC. Högsta antalet medlemmar var 37 366 år 1924.SACs verksamhetsberättelse 1997, tabell med medlemsantal från 1910 och framåt, s. 80 Medlemsantalet har följt konjunkturen i samhället. Sociala och demografiska förändringar har haft effekt genom att människor flyttat till orter där ingen Lokal Samorganisation funnits och därför har en del valt att gå ur organisationen.SACs hemsida www.sac.se, (Ingemar Sjöös historik)

Medlemsutveckling och antal Lokala Samorganisationer (LS)

årtal antal medlemmar antal LS
1970 23 482 307
1980 18 221 180
1990 13 109 119
1998 7 732 90
Källa: SACs verksamhetsberättelser 1970, 1980, 1990, SACs medlemsstatistik och register över Lokala Samorganisationer 1998

1.Kvinnors representation och kvinnogruppers verksamhet i SAC

Det ideologiska arvet

Några förgrundsgestalter som presenteras på SACs hemsida är anarkisterna Bakunin, Krapotkin och Proudhon. Jag går i denna kontext inte in på vad som skiljer dem åt ideologiskt utan fokuserar på deras syn på kvinnorna. Bakunin och Krapotkin inkluderade kvinnorna i sina ideologiska visioner, men menade att kvinnans frigörelse kom efter revolutionen. De negligerade det rådande patriarkatet, som funnits betydligt längre än kapitalismen. Proudhon visade öppet sin nedlåtande syn på kvinnan. "[...] woman does not count in these spheres [social and public life, förf.anm]. Och vidare "[...] If she [woman, förf.anm.] were to be on an equal footing with man in public life, he would find her odious and ugly. This would mean the end of the institution of marriage, the death of love and the ruin of the human race."Edwards, 1969, Proudhons brev till vännen Bergmann, s. 255-256
De utopiska socialisterna 1820-1850 har uppmärksammats i SAC,Syndikalism förr och nu, 1981, s.4-5 men de har inte blivit tongivande. Något stort intresse för att en del av rörelserna för utopisk socialism har en kvinnosyn som liknar feminismen har inte funnits, däremot deras idéer om kooperativa samhällen.
Den spanska anarkosyndikalismen på 1930-talet har ägnats stort intresse i SAC.Syndikalism förr och nu, s. 16-19 och Arbetarhistoria, 1998:87-88, s.20-27 samt utgivning på Federativs förlag Den kvinnogrupp -- Mujeres LibresWold-Karlsen, 1989. Mujeres Libres (ung. övers. fria kvinnor) var en autonom kvinnogrupp inom den anarkistiska arbetarröreslen i Spanien under 1930-talet. De betonade kunskap och medvetandegöranden. De ville socialisera arbetslivet och i det inkludera hushållsarbetet. -- som aktivt deltog i revolutionen i Spanien 1936 har i stort sätt uppmärksammats enbart av kvinnor i organisationen.
Syndikalister kan givetvis inte stå opåverkade av de normer och den uppdelning i könsroller som finns i samhället de lever i. I det svenska samhället är mannen fortfarande norm.
Den övergripande tanken i SAC tycks ha varit att män och kvinnor är jämlika och att särskilda kvinnofrågor inte finns. Den maktstruktur som man kämpat för att bryta har varit enbart den kapitalistiska makten. Den patriarkala maktstrukturen har kommit i skymundan. Den börjar lyftas fram på 1970-talet, då antalet kvinnor började öka i SACs medlemsskara. Kvinnorna arbetade i den offentliga sektorn, men också i mansyrken med uniform, som blivit avmasku-liniserade, t ex tågförare, bussförare och brevbärare.SACs verksamhetsberättelser 1970-1997 Mansdominansen och mansperspektivet i SAC bröts, och krav på ett feministiskt perspektiv ställdes. Radikala feministrörelsers agi-tation och jämlikhetsdebatter i samhället återspeglades i organisationen. Kvinnor och män upptäcke och kritiserade könsojämlikheter inom organisationen.SACs kongressprotokoll 1970-1994, mötesprotokoll från Stockholms Lokala Samorganisation 1970-1977, 1986-1998 Men när samhällsdebatten om jämlikhet mellan könen avmattades var det mest kvinnorna som höll fast vid uppmärksammandet av könsjämlikhet, medan männen talade om jämställdhet.SACs kongressprotokoll 1983, debatt i SAC-kontakt 1983:1-4,8

Kvinnorepresentation i SAC

Kvinnor har varit i minoritetsställning i SAC. Män har dominerat i rörelsen både vad gäller i medlemsantal och representation. Skillnaden i antal har troligtvis ett samband med de mansdominerade yrkesgrupper, som utgjort de största grupperna bland SACs medlemmar.
Medlemmarna i SAC har inte varit registrerade efter kön och därför har jag endast uppgift från 1998 vad gäller antal kvinnor och antal män bland SACs medlemmar. 2 279 var kvinnor och 5 453 var män i SAC 1998.SACs medlemsstatistik 1998 Kvinnorna representerade 1998 en tredjedel av det totala medlemsantalet. Orsaksförklaring till att kvinnor fortfarande utgör en mindre del av SACs medlemmar ligger utanför uppsatsens problemställning.
Med ovanstående könsfördelning som riktmärke försöker jag ge en bild av utvecklingen av kvinnorepresentationen på SACs kongresser. Tabellen nedan anger antalet kvinnor som på kongressen väljs till ordinarie ledamöter i Arbetsutskottet (AU), som består av 5 personer samt antal kvinnor bland ordinarie ombud i valkretsarna.

Kvinnorepresentation (antal) i AU och ombud i valkretsarna vid kongresserna åren 1972- 1998

kongressår antal i AU antal valkretsombud ombud i procent
1972 0 1 (av 77) 1,3
1975 2 (av 5) 5 (av 66) 7,6
1979 1 (av 5) 13 (av 59) 22
1983 1 (av 5) 11 (av 52) 21
1987 2 (av 5) 13 (av 54) 24
1990 3 (av 5) 14 (av 39) 36
1994 2 (av 5) 26 (av 88) 30
1998 3 (av 5) *I SACs beslutsprotokoll för kongressen 1998 ingår inte uppgift om valkretsombud  
Källa: Kongressprotokoll 1972-1994SACs kongressprotokoll för 1998 är i dagsläget inte tryckt. I beslutsprotokollet som finns i kompendieform ingår inte register över valkretsombud
Kongressen 1979, då motionen om en kvinnokommitté kom upp, öppnades av Mygg Hellbom, som var vice ordförande i Arbetsutskottet,SACs kongressprotokoll 1979, s. 7 och första kvinna i Centralkommittén. Silvia Ribeiro öppnade kongressen 1990 och Eva Larsson delade ordförandeskapet med Sven Lagerström.SACs kongressprotokoll 1990, s. 9 och 49

Exempel från två Lokala Samorganisationer

Kvinnorepresentationen lokalt har sett annorlunda ut än på kongressen. I Stockholms LS har representationen av kvinnor under perioden 1970-1998 varit större än i kongressen.Mötesprotokoll från Stockholms Lokala samorgansiation 1970-1976, 1986-1998 1993 var 45 procent av Stockholms LS medlemmar kvinnor. Samma år var samtliga av Stockholms LS styrelse kvinnor.Verksamhetsberättelse för Stockholms Lokala Samorganisation 1993
Betydligt tidigare, 1983, bestod styrelsen i Umeås LS av enbart kvinnor förutom sekreterare och en suppleant.Arbetaren, 1983:14, s. 14

En framstående kvinna i SAC

Britta Gröndahl har varit aktiv i den syndikalistiska rörelsen sedan 1950-talet. 1967 var hon SACs representant vid Nationalkommitténs kongress i Madrid. Hon var där enda kvinna bland cirka 40 deltagare. Under student- och arbetarrevolten i Paris i maj 1968 valdes Britta Gröndahl för att åka dit som observatör. Hon har varit aktiv och engagerad i framför allt internationella frågor och blev SACs internationella sekreterare 1968.
Hon skrev i Arbetaren, bl a i spalten Syndikalistisk horisont och på sextiotalet även i tidningens kvinnospalt (under pseudonym). Hon har skrivit sex böcker om syndikalism, som är av stor betydelse för att få en historisk bild av syndikalismen. Genom översättningar har hon också förmedlat den internationella syndikalismen. Böckerna behandlar ideologin utan ett feministiskt perspektiv. Samtidigt som Britta Gröndahl inte har haft en feministisk belysning i sitt arbete agerade hon feministiskt genom sina självständiga ställningstaganden, som ibland ansetts obekväma, i andra frågor än kvinnofrågor.Gröndahl, 1997

Syndikalistiska kvinnoförbundet

Syndikalistiska kvinnoförbundet bildades vid 1937 års kongress. Vid konstituerandet behandlades förutom organisatoriska frågor barnrörelsen, agitation, talarkurs och studiearbete.SACs verksamhetsberättelse 1937, s 55
Vid bildandet bestod Syndikalistiska kvinnoförbundet av 20 klubbar (i Lokala Samorganisationer) och 300 medlemmar.ibid., s 56 Att nämna från den tidiga verksamheten är att förbundet 1938 hade korrespondens med Mujeres Libres i Spanien.SACs verksamhetsberättelse 1938, s. 34 Samma år sände verksam-hetsutskottet ut ett antal diskussionsfrågor till klubbarna. En av frågorna var: "Är husmoderns arbete i hemmet att jämställa med andra yrken?"
Ganska snart blev verksamheten i mycket koncentrerad till studier och agitation. I SACs verksamhetsberättelse 1962 hoppades man på att få tid till "mera sociala debatter och rena kvinnosaksfrågor...".SACs verksamhetsberättelse 1962, s. 63 Så blev det inte, utan någon tid senare upphör arbetet i Syndikalistiska kvinnoförbundet. Förbundets arbete och dess upphörande belyses i Anna Walchs C-uppsats om Syndikalistiska kvinnoförbundet.Walch, 1995

Kvinnogrupper och kvinnokommittéer

På lokal nivå har det förts ett arbete kring och en diskussion om könspolitiska frågor parallellt med centrala kvinnokommittéer. De lokala kvinnogrupperna är inte underställda Arbetsutskottet och kan därför arbeta på ett friare sätt. De lokala kvinnogruppernas arbete kan antas påverkat attityder och intresseprioriteringar i respektive Lokala Samorganisation (LS).Verksamhetsberättelse för Lokala Samorganisationen i Stockholm 1993
På ett möte i Stockholms LS gavs 1973 ett förslag att det skulle bjudas in en lokalgrupp från Grupp 8 för information och lärdomar.Stockholms LS mötesprotokoll 1973-04-15 Något senare bildade en grupp kvinnor i Stockholms LS en studiecirkel i kvinnofrågor.Stockholms LS mötesprotokoll, 1973-10-21 1983 berättade Birgitta Sjöholm, styrelseordförande i Umeås LS, i Arbetaren att hon var en av 40 kvinnor som ockuperat ett hus i Umeå för kvinnorörelsen. Umeås LS visade stöd för kvinnohusföreningen och uppmanade till engagemang och bidrag.Arbetaren, 1983:21, s. 15
Stockholms LS har gett stöd till den årliga Feministfestivalen, som startade den 8 mars 1989.
En grupp kvinnor i Stockholms LS tog 1993 initiativ till ett upprop till alla kvinnor i SAC att strejka på Kvinnodagen den 8 mars. Lönebortfallet försäkrades att täckas upp av den Lokala Samorganisationens stridskassa. Tio procent av Stockholms syndikalistiska kvinnor deltog i strejken. Kvinnostrejken ansågs varit givande och uppmärksammad i media.Syndikalisten, 1993:4, s. 18
Det geografiska avståndet mellan de Lokala Samorganisationerna i landet försvårar en konti-nuerlig dialog i det könspolitiska arbetet. I det avseendet har en central kvinnokommitté en samordnande funktion. Centralt anordnade konferenser, kurser etc kan ge möjlighet för kvinnor i de Lokala Samorganisationerna att diskutera och studera könspolitiska frågor tillsammans.
De centrala kvinnokommittéerna är underställda Arbetsutskottet. Antalet ledamöter ska vara högst tio st.Gäller för Kvinnokommittén som konstituerades 1995, SACs verksamhetsberättelse 1995 Dessa kommer från olika Lokala Samorganisationer. De centrala kvinnokommittéerna har formats till ett forum, som behandlar övergripande könspolitiska frågor inom SAC och internationellt. Vid genomläsning av källmaterialet framstår de centrala kvinnokommittéerna liksom de lokala kvinnogrupperna ha varit en påtryckarkraft för uppmärksammandet av könspolitiska frågor i organisationen.

Kvinnokommittéernas verksamhet

Jag kommer att ge en kort sammanfattning av de två kvinnokommittéernas verksamhet.Sammanfattningen är baserad på Kvinnokommittérnas rapport i SACs verksamhetsberättelser 1980-83, 1995-97 Mer utförlig beskrivning om de respektive kvinnokommittéernas verksamhet finns i Sabina Wallners B-uppsats om kvinnors kollektiva och separata organisering i SAC.Wallner, 1996, s. 6-16
1979 års Kvinnokommitté anordnade kvinnoläger. Ett av dem annonserades i medlemsbladet SAC-kontakt med beskrivningen att kvinnor skulle lära känna varandra genom former som skapande dramatik, rytmik, sång, mm samt diskussion kring kvinnans roll i samhället och i SAC.SAC-kontakt, 1980:4, s.12 De arrangerade också två anarkofeministiska seminarium och föreslog att anarkofeministisk litteratur skulle ges ut på SACs förlag Federativ. Verksamheten bestod också av kurser och föreläsningar i bl a syndikalistisk kvinnohistoria, "Bryt din vanmakt" och alternativa mötesformerSACs verksamhetsberättelser 1980, s. 19, 1981, s. 23, 1982, s.19 samt konferenser med teman som abortfrågor, fredsfrågor och naturlig födelsekontroll.SAC-kontakt 1981:5, s.12 och SAC-kontakt 1982:3, s.6
Kvinnokommittén som bildades vid kongressen 1990 konstituerades först 1995. Under tiden mellan beslut och konstituerande drevs ett könspolitiskt arbete på lokal nivå och ett nätverk byggdes upp. 1992-95 arrangerade lokala grupper av kvinnor kvinnoseminarium. Ett av dem tog upp kvinnors situation inom fackföreningsrörelsen och specifikt i SAC.Wallner, 1996, s 15
Diskussioner och utvecklingsarbete på lokal nivå har troligtvis bidragit till att Kvinnokommittén som konstituerades 1995 har klarare riktlinjer än den förra. Den har haft samarbete med Internationella kommittén och ledamöter i Kvinnokommittén har representerat SAC vid flera internationella konferenser. Den anordnade 1997 en internationell kvinnokonferens i Sverige. Kvinnokommittén fick också i uppdrag av Arbetsutskottet att sammanställa studie-material om bl a antisexism. Ing-Britt Melin svarade för sammanställningen av en handbok om sexuella trakasserier (1996), som behandlar lagstiftning i frågan och fackets roll. Den sändes som bilaga i medlemsbladet Syndikalisten. Kvinnokommittén har också stått för utarbetningen av kursen Genus och jämlikhet, som riktades främst till fackliga ombudsmän.SACs verksamhetsberättelse, 1996, s. 22

2. Attityder till könspolitiska frågor och separata kvinnokommittéer

Diskussioner under kongresser

Motioner är i huvudsak skrivna av de Lokala Samorganisationerna. Det är därför svårt att veta hur stor medverkan till motionen kvinnor i de Lokala Samorganisationerna har haft. I kongressen diskuterade kvinnor ibland som representanter för valkretsen (och då poängteras det), men också i egenskap av enskild medlem.
Göteborgs LS motionerade på 1979 års kongress om att en kvinnosektion skulle bildas. Den skulle "stödja aktioner och uttalanden som andra kvinnogrupper tagit initiativ till."SACs kongressprotokoll 1979, s 254 Och vara "ett naturligt forum för de kvinnliga medlemmarna, där de kan diskutera problem, som särskilt intresserar dem och som de anser vara viktiga".ibid, s 254 En av kvinnorna i Göteborgs LS förklarade: "...det är ett forum för att skapa gemenskap, utbyta erfarenheter, för att kunna föra fram oss själva och vår situation på ett bättre sätt.[...]"ibid, Raaby Inger, s.256
I diskussionerna framförde Kiruna LS att det i deras LS fanns farhågor för att en kvinnokommitté skulle innebära att kvinnor isolerade sig.SACs kongressprotokoll 1979, s. 255 Detta bemöttes med att det kanske istället kunde få kvinnor att aktivera sig mer i de Lokala Samorganisationerna.ibid, s.257
Med en namnändring till kvinnokommitté antog kongressen motionen, och beslöt att den skulle anordna en kvinnokonferens.ibid, s. 259
På 1983 års kongress lade Kirunas LS fram en motion om att avskaffa den kvinnokommitté, som bildades på kongressen 1979. Inställningarna till Kvinnokommitténs arbete gick i flera riktningar. En kvinna från Kirunas LS kommenterade Kvinnokommittén: "Vad blev det? En liten klick tjejer som bildade en klubb för inbördes beundran. Och som snarare splittrade kvinnorna än skapade en gemensam plattform. [...]".SACs kongressprotokoll 1983, Thenander Titti, s. 338 Och fortsatte: "Vi organiserar oss utifrån de problem vi har, inte utifrån att vi råkar vara män eller kvinnor, ung eller gammal."SACs kongressprotokoll 1983, s.341
I Umeås LS motion fanns kommentaren: "Gärna kvinnogrupper, men låt då namnet stå för vad som diskuteras i gruppen, inte för vilka som har rätt att deltaga".ibid, s. 335
I Söderfors LS motion föreslogs: "Att Kvinnokommittén skall verka fram till nästkommande kongress och ha som målsättning att vid den tidpunkten ha engagerat och intresserat så många kvinnor till arbete inom Lokala Samorganisationer, syndikat m m att en Kvinnokommitté inom SAC är överflödig."SACs kongressprotokoll 1983, s.336
Här uttalas en snäv tolerans för en del i Kvinnokommitténs arbete, som ansågs misslyckat. Det ställs ultimatum, som inte görs på andra kommittéer inom SAC. Dessutom läggs allt ansvar för förändring vad gäller jämlikhet mellan könen inom SAC helt på kvinnorna.
Kritiken mot Kvinnokommittén har gällt framför allt att den skulle vara separatistisk. Det kan uppfattas som ett uttryck för rädslan att den syndikalistiska rörelsen i Sverige kunde splittras.Svikande medlemsantal har varit ett problem för SAC sedan andra världskriget
Även om motionen om nedläggning avslogs på kongressenSACs kongressprotokoll 1983, s. 343 finns efter 1983 ingen redovisad verksamhet för Kvinnokommittén. Det dröjde till 1990, då Östersunds LS åter motionerade om en kvinnokommitté. Dess huvuduppgift skulle vara "att stimulera och uppmuntra kvinnor till att bilda kvinnogrupper inom Lokala Samorganisationer eller på sin ort".SACs kongressprotokoll 1990, s.418 Flera kvinnor i kongressen efterlyste klarare intentioner för Kvinnokommitténs arbete.ibid, t ex Ribeiro Silvia, s. 424, Kanin Cajsa, s. 421 Motionen antogs i kongressen, men konstitueringen skedde först 1995.Syndikalisten, 1995:5, s. 62
På kongressen 1994 beslöts att feminism och antisexism skulle skrivas in i principförklaringen.SACs kongressprotokoll 1994, s. 368 Formuleringen till principförklaringen antogs på 1998 års kongress.SACs beslutsprotokoll för kongressen 1998, s.43 Tre kongressombud reserverade sig mot beslutet. Ett argument som angavs var att ordvalen feminism och antisexism "försvårar våra möjligheter att nå de grupper i samhället vi säger oss företräda."ibid, Johansson Berit, s. 43 Det påpekades vidare att SAC är en fackförening, inte en kvinnokamporganisation.ibid, Pettersson Stefan, s. 43 Den tredje invändningen var att en feministisk organisation "...knappast tjänar våra syften, och kan försvaga den fackliga verksamheten."ibid, Bergegårdh Andreas, s. 43

Debatt om kvinnokommittéer i SAC-kontakt 1983

När en av ledamöterna i kvinnokommittén inför kvinnokonferensen 1992 intervjuades i Arbetaren sade hon att kommittén inte mött något motstånd till dess arbete.E:son Ekman Karin, refererad i Arbetaren 1982:2, s. 13
På våren 1983 inleddes en debatt i medlemsbladet SAC-kontakt om kvinnokommitténs berättigande. Första insändaren kom från en man i Umeås LS. Han ansåg att kvinnokommittén skulle vara öppen även för män och menade att ingen medlem skulle kunna uteslutas att delta i någon av kommittéerna i SAC.Palm Percy, refererad i SAC-kontakt 1983:1, s. 20 Sammanfattningsvis handlade debatten om det fanns behov av separata forum för kvinnor, och att kommittéer som utesluter en del medlemmar stred mot SACs principer. Det uttrycktes delade meningar om det finns specifika kvinnofrågor och om dessa berör enbart kvinnor.SAC-kontakt, 1983:1-4, 8
1983 var kongressår. Vid den kongressen motionerade Kirunas LS om att kvinnokommittén skulle läggas ned. En grund till missnöjet var kritik angående innehållet i Kvinnokommitténs verksamhet och genomförandet av kvinnokonferensen 1982.

Feminism och antisexism i principförklaringen

Kongressen 1994 inleddes med orden: "Kvinnoförtrycket är ingen privatsak. Det är allas vår sak [...]."SACs kongressprotokoll 1994, Nilsson Ingemar, s.16 Till kongressen lade Malmös LS en motion om ett genusperspektiv i principförklaringen. Motionen antogs, men formuleringen hänfördes till Principföklaringskommittén.SACs kongressprotokoll 1994, s. 368 Den gav sitt förslag vid kongressen 1998. Den första punkten avslutas med "[...] Av dessa skäl är SAC också en feministisk och antisexistisk organisation."SACs beslutsprotokoll för kongressen 1998, s. 42 Det finns även en kommentar som tar upp en begreppsförklaring av feminism och antisexism. "Feminism som begrepp innebär att vara medveten om de patriarkala mönster som underordnar kvinnan i såväl samhället som i den privata sfären och att aktivt vilja arbeta för att bryta dessa mönster. Antisexism innebär att ingen ska särbehandlas på grund av kön."SACs beslutsprotokoll för kongressen 1998, s. 43
Kommentaren slutar med "Kampen mot sexism är av samma prioritet och tyngd som klasskampen."ibid, s. 43 Kongressen beslutade att anta förslaget och kommentaren.ibid, s. 43

Anarkofeminister

Det har funnits motsättningar mellan anarkism och syndikalism i SAC, och det kan misstänkas att sådana motsättningar avspeglas i vissa könspolitiska debatter.
Kvinnokommittén som bildades 1979 inledde ett nära samarbete med anarkofeminister.Jag använder beteckningen anarkofeminism, eftersom den är vanligast i källmaterialet. En parallell beteckning är anarkafeminism. Det fanns kvinnor som motsatte sig detta vid kongressen 1983.SACs kongressprotokoll 1983: Thenander Titti, s. 338-339 Vid diskussionen av motionen om en kvinnokommitté vid kongressen 1990 antyddes ett behov av ett "Kommando Emma Goldman"Emma Goldman (1869-1940), född i Litauen, internationell anarkistSACs kongressprotokoll 1990: Nilsson Martin, s. 422 Emma Goldman var en internationell anarkist, men också en radikal agitator för kvinnofrigörelse. En kvinna som var med i den Lokala Samorganisation, som motionerat om en Kvinnokommitté, kommenterade inlägget. Hon ansåg att den som vill syssla med ett "Kommando Emma Goldman" hade alla möjligheter att göra det utanför SAC.ibid, Johansson Karin, s. 422
Men det har också funnits starka röster för anarkofeminism. På förslag från Kvinnokommittén gav Federativ förlag 1983 ut Pia Laskars bok Anarkafeminism.Omtryckt 1992 I en intervjubok från 1997 säger en medlem: "Syndikalism utan anarkism vore som vilken socialistisk fackförening som helst".Hjelm Annika, refererad i Bratt & Fogelqvist: Syndikalister, 1997, s. 88 Vid 1998 års kongress valdes kvinnor till posterna: SACs sekreterare, SACs förhandlingssekreterare och tidningen Arbetarens chefredaktör. Samtliga har sin bakgrund i anarkofeminismen.SACs beslutsprotokoll för kongressen 1998, s. 66: Hannele Peltonen som organisationsekreterare och Lena Barrow som förhandlingssekretare, Arbetarens huvudredaktör Anna-Klara Bratt valdes genom referendum

Männens inställningar till könspolitiska frågor

En man förklarade vid kongressen 1979 att han inte var emot kvinnosaken som sådan men varnade för motsättningar inom organisationen. "Det finns en tendens från kvinnohåll, just genom att man är förtryckt, att man nästan går för långt när man ska hävda kvinnosaken, att man riktar sig mycket mot de manliga kamraterna i organisationen."SACs kongressprotokoll 1979, Öberg Gotthard, s. 255
Hävdandet att det inte finns några specifika kvinnofrågor har ibland uttryckts motsägelsefullt. En man i Centralkommittén sade i kongressen 1979: "[...] vi var 11 manliga [sic!] och 1 kvinna i den kommittén, och då ansåg vi 11 att vi inte kunde vara kompetenta att uttala oss i en kvinnofråga, som jag för min del inte tror finns." Och avslutade anförandet: "[...] behöver det verkligen finnas ett syndikalistiskt kvinnoförbund inom SAC? Jag tror inte det. Men däremot vore det nog till stor välsignelse för hela organisationen med kvinnliga grupper ute i LS-en."SACs kongressprotokoll 1979, Elv Willy, s.258
Det fanns också män med positiv inställning till kvinnokommittéer. På kongressen 1990 påpekade en man "[...] det fanns en Kvinnokommitté i Göteborg, och innan bubblan sprack plockade de in en jävla massa medlemmar..."SACs kongressprotokoll 1990, Johansson Astor, s.423 En annan man uppmärksammade patriarkatet som en maktfaktor. "[...] det är med manssamhället precis som med det kapitalistiska samhället: inget av dem kan tänkas frivilligt lämna ifrån sig sina privilegier."SACs kongressprotokoll 1979, Lundén Jahn, s. 259

3. Faktorer som kan ha inverkat på inställningar till könspolitiska frågor

Jag har ovan visat på det relativa motstånd som tanken på separat kvinnoorganisering väckte inom SAC fram till 1998. Jag ska nu försöka förklara varför detta motstånd fanns och varför motståndet avtog.

Osynliggörande

Det används i protokoll, verksamhetsberättelser, mötesprotokoll och andra skrifter som SAC gett ut konsekvent könsneutrala ord som "medlemmar" och "syndikalister". Inte heller i spontana uttalanden har jag noterat någon som gått över till maskulin språkform. Däremot kan det i undermeningar, framställningar och i de ämnen som prioriteras skönjas en manlig struktur i organisationen. Det kan beskrivas som ett osynliggörande av kvinnor och könspolitiska frågor. 1995 gav SAC ut en informationsbroschyr för medlemsrekrytering. Bilderna i den skildrade män. De associationer bilderna gav var mannens muskelstyrka, handlingskraft och virilitet.SACs informationsfolder Vi organiserar alla yrken..., 1995
Män varnade för att särskilda kvinnogrupper skulle skapa motsättningar och splittra SAC. De har ansett att det inte existerar någon könsdiskriminering inom organisationen. Om kvinnans ställning har erkänts vara sämre än mannens ställning i samhället har skulden lagts på kapitalismen.SACs kongressprotokoll 1970-1998 samt debatt i SAC-kontakt 1983 En sådan argumentation kan ses dels som ett strategiskt kollektivt agerande för sammanhållning, dels som ett individuellt psykologiskt självförsvar.
Könspolitiska aspekter i det fackliga arbetet har förbisetts, och kvinnor i de Lokala Samorganisationerna har kämpat för att förändra detta. Att de båda hör ihop visar kvinnostrejken den 8 mars 1993, som var starkt förankrad i arbetsmarknadspolitiken, i vilken försämrade villkor drabbat kvinnor extra hårt.SACs verksamhetsberättelse 1993

Tolkning av kvinnofrågor och feminism

Kvinnor är inte en homogen grupp. Kvinnofrågor betyder olika saker för olika kvinnor.Carlsson-Wetterberg, 1998 Klasstillhörighet är en faktor som påverkar vilken innebörd som läggs i begreppet kvinno-frågor. Men även inom de olika klasserna varierar innebörden. Olikheterna kan bero på t ex kulturell bakgrund, social status och materiell förutsättning. Dessa faktorer kan vara avgörande för vilken prioritering kvinnofrågor ges.
Flera kvinnor i SAC menade att de inte ville bli särbehandlade för att de var kvinnor, vilket uppfattades som att kvinnor sågs som svagare än män.SACs kongressprotokoll 1990, t ex Nilsson Christel, s. 426 En ung kvinna som var helbetalande medlem uttryckte angående differentierade medlemsavgifter sitt rättvisekrav som kvinna: "[...] Det är ju att diskriminera en person att säga att bara för att du är tjej så ska vi vara lite hyggliga mot dig och låta dig betala halv avgift."SACs kongressprotokoll 1979, Söderqvist Ingrid, s. 172
Kvinnors heterogena uppfattning angående kvinnofrågors innebörd tycks fram till 1990-talet uppfattats som ointresse. Ledamöterna i 1979 års Kvinnokommitté, som upphörde med sin verksamhet 1983, kan ha tolkat det så. Det kunde istället ha gett upphov till en diskussion. Den forskning på genusområdet, som ökat markant på 1990-talet, började vid samma tid också synas i studier och på konferenser i SAC. Vid IWC-konferensen (International World Conference), som anordnades av SAC 1997, markerade Pia Laskar i sitt föredrag: "[...] -- kvinnor är olika beroende på klass, språk, sexuell läggning, kultur och religion."IWC-rapport på SACs hemsida www.sac.se, s.3

Medelklassens inträde

Under perioden 1970-1998 bytte arbetaren i Sverige yrke och gick från industrisektorn till yrken (ofta lågavlönade) i tjänstesektorn. Men de kan likväl anses vara arbetarklass.
Syndikalismen är en arbetarrörelse och utgår från arbetarklassens materiella förhållande. I protokoll och litteratur om syndikalism märks en stolthet bland syndikalister över att tillhöra arbetarklassen. SAC har dock sedan dess tillkomst ställt sig positiv till organisera såväl arbetare som tjänstemän och akademiker.
Från 1970-talet ökade medlemsantalet i samhällsanställdas federation och i utbildningsfederationen, som består av bland annat lärare.SACs verksamhetsberättelser 1970-1997 Det kan förmodas att en del av medlemmarna i de yrkeskategorier, som ingår i dessa federationer, har medelklassbakgrund. Jag tror att medelklassens inträde i SAC är en av flera faktorer till att könsrollsdebatten kommer igång i rörelsen. Medelklassen har det bättre ställt än arbetarklassen. Medelklasskvinnor har därför större möjlighet än arbetarklasskvinnor att koncentrera sig på kvinnofrågor. Det var också mest medelklasskvinnor som var aktiva i kvinnorörelsen på 1970-talet.
Det är som kvinna medelklasskvinnor är diskriminerade. Arbetarklasskvinnor är diskriminerade både utifrån kön och på grund av sin låga sociala ställning i samhället. Både kvinnor i arbetarklass och medelklass kan därutöver bli diskriminerade utifrån t ex etnicitet och sexualitet.
Min tolkning är att klassmotsättning är en orsak till att kvinnors olika förhållningssätt till seperata kvinnokommittéer i SAC. När medelklassvänstern och medelklassfeminismen kom in i SAC på 1970-talet, men framför allt under 1980-talet, finns tendenser till motsättningar -- som sällan är direkt uttalade, men indirekt antydda -- mellan arbetarklassen och medelklassen i SAC. Detta kanske förstärktes av det faktum att det inom vänstern finns ett problematiskt förhållande till anarkismen, som står nära syndikalismen.
Kvinnofrågor, som inte framställts insatta i ett syndikalistiskt sammanhang har bemötts med misstänksamhet och uppfattats som borgerlig feminism.T ex kongressprotokoll 1983 och 1990 Även grupper från radikalfeminismen, som betonade kön framför klass väckte misstänksamhet. Vid diskussionen av en motion om en kvinnokommitté på kongressen krävde en kvinna en precisering: "Är det en kvinnogemenskap ni söker eller är det mer fackligt? Kvinnans arbetssituation är ju fortfarande väldigt speciell, med taskiga avtal och löner, chefstyranneri och allt annat."SACs kongressprotokoll 1990, Kanin Cajsa, s. 421

Radikala socialistiska strömningar i samhället

Student- och arbetarrevolten i Paris i maj 1968 uppfattades i SAC ha anarkosyndikalistiska drag, t ex arbetarnas ockupation av fabriker, och väckte stort intresse.1968, specialskrift utgiven av SAC, 1968 Den vänsterrörelse som växte sig stark i Sverige efter 68-revolten visade dock ytterst lite intresse för syndikalismen. Den blev istället huvudsakligen förankrad i olika tolkningar av kommunismen. Detta gjorde att intresset för 68-rörelsen bland SACs medlemmar svalnade. Redan runt 1920 hade den internationella syndikalistiska rörelsen, inklusive SAC, börjat inta en negativ inställning till bolsjevikernas politik i Sovjetunionen, men det slutgiltiga avståndstagande kom efter deras brutala krossande av KronstadtupproretI februari 1921 strejkade arbetare i Petrograd. Kronstadts sjömän stödde dem, och organiserade ett massmöte, där en resolution fastställdes. I den krävdes bl a fria fackföreningar och yttrande- och tryckfrihet för anarkister. Den delgavs Petrograds sovjet. Denna dömde Kronstadts sjömän för att vara kontrarevolutionärer. Den 17 mars tillintetgjordes Kronstadtupproret i en blodig massaker. Beskrivningen är hämtad från Goldman: Mina två år i Ryssland, 1924 1921.Levy i Arbetarhistoria, 1980:14-15, s 37 SAC var med att bilda den syndikalistiska internationalen - Internationella Arbetar Associationen, IAA 1922.Arvidssons artikel i Arbetarhistoria, 1980:14-15, s. 76 SAC har sedan dess markerat ett avståndstagande mot den verkställda kommunismen i världen.
Den radikala kvinnorörelsen under 1970-talet var inte lika politiskt doktrinär som den politiska vänsterrörelsen. I likhet med syndikalismen lade den vikt vid att det ideologiska arbetet skulle föras lokalt. Det fanns alltså ett organisatoriskt tänkande gemensamt. Det blev förmodligen också ett ömsesidigt utbyte. Syndikalistiska kvinnor gick med i radikala kvinnogrupper,På Kvinnokommitténs seminarium 990310 berättade Ingela Drenske om när hon var med i Grupp 8. och det är troligt att en del av dem sökte sig till SAC.
Utöver kvinnoradikaliseringen i samhället uppmärksammades också, i samhällsdebatten, sociologiska och psykologiska faktorer, som t ex osynliga maktstrukturer, grupptryck, sofistikerade utestängningar, blockeringar, etc, i största allmänhet, vilket också synliggjorde den genusordning som råder i samhället. Det medvetandegjorde kvinnor och så småningom män om de maktstrukturer utifrån ett könsperspektiv som fanns inom organisationen.
I Internationella kommitténs rapport 1997 står det: "Kunskap om genusskillnader ska genomsyra hela vårt informationsarbete. [...] Vid varje kurs har ett tema varit genusrelaterat och handlat om kvinnors villkor."SACs verksamhetsberättelse 1997, s.21

Jämställdhetsåtgärder i det omgivande samhället

Vänsterpartiet skrev in feminism i sitt partiprogram vid sin kongress 1996.Vänsterpartiets partiprogram & stadgar, 1998, s. 3 45,9 procent av LO-fackets medlemmar är kvinnor, och är väl representerade i LOs enheter.LOs verksamhetsberättelse 1997, s. 8 samt s.31-32 Jämställdhetsförklaringar i olika organisationer i samhället kan ha bidragit till en reflektion i SAC. Den syndikalistiska rörelsen, som vill stå för det radikala, kunde istället komma att framstå som konservativ.

Generationsskifte

Det är troligt att SAC har genomgått ett generationsskifte under den period som här studeras.
På 1970-talet var genomsnittsåldern i SAC fortfarande hög. I SACs verksamhetsberättelser finns fotografier från kongressen, årsmöten och kurser. Flertalet personer på fotografierna kan uppskattas vara över femtio år. Först 1978 syns den yngre generationen på ett fotografi från en stöddemonstration för spanska syndikalistorganisationen Confederation National del Trabajo.SACs verksamhtesberättelse 1978, s. 14
Vid diskussionen angående att korttidsanställa en agitator för att förbättra medlemsantalet vid SACs kongress 1979 sade Ingrid Söderqvist "[...]vi har byggt vår medlemsskara till stor del på en åldersgrupp som är född mellan 1900-1920."SACs kongressprotokoll 1979, s. 281 Och senare när det gällde ungdoms-kommittén"[...] Det som många pratar om hör ihop med 30-talet, inte med 80-talet."ibid, s.397

Stad och landsort

En förskjutning av SACs tyngdpunkt från landsort till storstäder kan vara en annan förklaringsfaktor. SAC har av tradition haft ett starkt fäste i gruv- och skogsdistrikt i Norrland.Blomberg, 1995 Även om många av jobben i gruv- och skogsindustrin minskat drastiskt och arbetarna i de sektorerna bytt yrke finns en hel del Lokala Samorganisationer i regionerna kvar.
Det kan antas att kvinnor i stad och i landsort lägger olika betydelse i kvinnofrågor. I landsorten slår hot om nedläggningar av arbetsplatser hårdare än i städer, där fler möjligheter till andra jobb finns. De ekonomiska villkoren ställs vid sådana händelser i fokus. Då sluts leden kring orten och familjen. Traditionella fackliga frågor kan därför förmodas ges stor prioritet. Att SACs kraft ligger i den fackliga verksamheten betonas dock även i Stockholms LS.Stockholms LS mötesprotokoll 1986-09-02, bl a Larsson Eva och Fogelqvist Jonas
Kvinnokampen på 1970-talet initierades av radikala kvinnor i storstäder och universitetsstäder. Kvinnokamp och radikal feminism spred sig sedan vidare ut i landet, via kvinnor i rörelsen, tv och litteratur. Syndikalistiska kvinnor i storstäderna tog del av de radikala kvinnogruppers idéer tidigare än på landsorten. 1973 föreslogs i Stockholms LS att en lokalgrupp för Grupp 8 skulle bjudas in.Stockholms LS mötesprotokoll, 1973-04-15
Kvinnogrupper i några Lokala Samorganisationer (bl a Göteborg och Stockholm) och de Kvinnokommittéer som bildats centralt inledde samarbete med anarkofeminister. Anarkofeministers internationella kontaktnät gav möjlighet till kunskaper om och influenser från det internationella arbetet i och debatten kring könspolitiska frågor. På 1990-talet kan ett utvidgat användande av internet bidragit till att minska hindret när det gäller det geografiska avståndet. Internet kan underlätta en uppbyggnad av ett kontaktnät via hemsidor och e-post, som kan ge möjlighet till täta och snabba kontakter.

Central och lokal nivå

Misstro mot centrala kvinnokommittéer kan också ha att göra med avståndstagande till centralism. Ett skäl som angivits mot centrala kvinnokommittéer har varit att en sådan formellt blir underställd Arbetsutskottet. En av ledamöterna i Kvinnokommittén som bildades 1979 påpekade hur dessa formella krav försvårat arbetet och tärt på engagemanget i kommittén.SACs kongressprotokoll 1990, Larsson Eva, s. 425
Syndikalismen tar avstånd från centralism. Detta har också visat sig inom organisationen SAC. Arbetsutskottet och Centralkommittén hade 1996 utarbetat ett underlag för en manifestation den 8 mars 1996 och anslagit pengar till denna. Protesterna från de Lokala Samorganisationerna lät inte vänta på sig. I Stockholms LS var kritiken mot förslaget i koncentrat: centralism, kvinnor utestängs och tidsbrist. Det påpekades också att det centrala arrangemanget blockerade lokala alternativ.Stockholms LS mötesprotokoll, 1996-02-22

Sammanfattning och slutsatser

Hävdandet att det finns en könskamp vid sidan av klasskampen skilde sig fundamentalt från den ideologiska uppfattning som varit rådande i SAC. Ett sådant ställningstagande måste därför ha varit psykologiskt omvälvande, för både män och kvinnor, som haft synen om människan framför uppdelning i kön som rättesnöre. Det har varit vanligt att socialister av olika slag betraktat kvinnofrågor och feminism att tillhöra en borgerlig samhällssyn. En del kvinnors avvaktande eller misstänksamma inställning till ett tänkesätt utifrån ett könspolitiskt perspektiv tolkar jag som i huvudsak vara ett motstånd till att uppdela människan i kategorier, som i förlängningen kan leda till hierarkier. Kategoriserad är människan förvisso i samhället, men det har handlat om att hålla fast vid ett ideal. Med tiden blev könspolitiska frågor insatta i ett perspektiv av sociala hierarkier i samhället, och därför alltmer självklara i arbetet för det frihetliga socialistiska samhället.
Om ett könspolitiskt perspektiv ska prägla SAC måste det, eftersom det är en principförändring, med nödvändighet tas in i principförklaring och stadgar. Detta motionerades om 1994, och tiden var kanske inte mogen förrän då. Först 1994 tas också könspolitiska frågor på allvar av både kvinnor och män i organisationen. Många män har i kongresserna tidigare bemött dessa frågor med överseende, tystnad eller avvisande. Majoriteten av kvinnorna i kongresserna har varit samstämda vad gäller vikten av att uppmärksamma könspolitiska frågor i organisationens arbete. Meningarna har dock varit delade om innebörden av könspolitiska frågor och i vilket forum dessa ska diskuteras.
Ett avgörande skäl till att mannen har kunnat förbli norm i SAC uppfattar jag är att könsdiskrimineringen till största del uttryckts i ett osynliggörande. Då menar jag inte enbart ett osynliggörande av enstaka kvinnor eller grupper av kvinnor, utan också ett ignorerande av en maktstruktur utifrån ett genusperspektiv. Osynliggörande är betydligt svårare att peka ut än uttalad diskriminering.
Den slutsats jag kan ge av inblicken i protokoll och källmaterial är att det i SAC saknats en djupgående analys och självrannsakan när det gäller problematiken i könspolitiska frågor. Om en sådan krävts hade feminism, antisexism och genusperspektiv kommit upp på dagordningen långt tidigare än vad nu är fallet. Hinder för att se ett genusperspektiv som en tillgång för organisationen kan ha en psykologisk grund: rädsla för konflikt som befarats leda till splittring, män har känt sitt inflytande hotas och att ett ifrågasättande av delar av ideologin har rubbat tankevärlden.
Intresset för att få in specifika kvinnofrågor och en feministisk syn i SAC har visat sig periodvis. Utvecklingen har varit en process. I takt med att fler kvinnor blir medlemmar, tillväxt av en yngre generation, uppmärksammande av en manlig maktstruktur utom och inom organisationen och ett tilltagande intresse för könspolitisk samhällsdebatt, genusforskning och radikaliseras de könspolitiska kraven i SAC.
Min tolkning är att engagemanget för ett genusperspektiv, feminism och antisexism är ett resultat av ett arbete som förts kollektivt, främst av kvinnor, i de Lokala Samorganisationerna runtom i landet. Det har funnits olika tolkningar, motstånd, psykologiska faktorer har inverkat, formella hinder har uppstått, riktningen har inte alltid varit klar och det har tagit tid.
Det första försöket med kvinnokommittéer och de tidiga diskussionerna i könspolitiska frågor var inte oväntat sökande och trevande, men hade också oklara riktlinjer. Detta uppfattades med skepsis. Det fanns både diffusa vänsterinfluenser och anarkistiska förgreningar. Det som kan vinna ett större förtroende i SAC tror jag är en koppling till frihetlig socialism och en betoning på det fackliga arbetet, som utgör grund i syndikalismen. Den inriktningen kan märkas under slutet av 1980-talet och 1990-talet i den könspolitiska diskussionen i SAC, och i 1995 års Kvinnokommittés riktlinjer. Med den politiska riktningen och utvidgade studier i maktstrukturer och sociala hierarkier finns en möjlighet att genusperspektivet kan bli en vitaliserande faktor i SAC.
Feminism handlar om mer än ett manifesterande. Det innebär ett enskilt och kollektivt feministiskt agerande och tänk
Anki Bengtsson

No comments:

Post a Comment